Som jag anade så hamnade Stina i Olas famn. Han gick å bar på henne i gårkväll. Precis som Imme gör här hemma. (bortskämd… nej, älskad) ♥ Men mottagandet av Anettes flock hade gått bra och hon var inte pipig eller orolig. Som den gången hon var hemma hos Petra och satt vid ytterdörren och ylade som en varg. Utan det verkar gå bra. Här hemma blev det väldigt tomt och det är som att man ”tappar fattningen” och blir handlingsförlamad. Men samtidigt är det på nåt sätt skönt att få lite ”semester”. Speciellt idag när benen inte vill hänga med. Att då veta att jag inte behöver ut och rasta känns skönt, men samtidigt tomt. Ja, som jag skrev igår så är det mixade känslor. Men som jag sa förut så tror jag att både Stina och jag behöver det här. Fast på olika sätt.

Än så länge så känns det fortfarande ok. Stina vet att när jag äter frukost så har jag min ”datortid” och ligger snällt nån annanstans så jag får en timme för mig själv. Så inget är ännu konstigt. Kommer nog senare under dagen. Tänkte att nu kan jag göra vad jag vill. Så kanske ska åka ut till Anette och hälsa på…. Just ja, Stina ska vara där utan mig…. Knäpp kanske men hjärnan försöker komma på smarta lösningar så jag får vara med min lilla gråa kärlek. Haha tokiga tankar smyger sig på för att lura mig. :S

I går fick jag ett efterlängtat brev. Den 21/6 har jag en tid på reumatologen i V-ås. Trodde inte att jag skulle få komma så snabbt. Men är tacksam att det flyter på. 4 veckors väntan är väl inget mot vad jag har fått kämpa före. Fick en massa frågor som ska fyllas i. Men hur svarar man när nästan alla alternativa svar på samma fråga passar in i olika skeenden i veckan. Blir många kryss på samma fråga. Sen ville dom ha lite mer prover så det blir att ta sig till labb i Fagersta och bli stucken i armen igen. Det stod att det skulle tas på ett kemiskt labb. Men jag ska ta med papperen i morgon när jag ska träffa min husläkare och fråga om de inte kan fixa dom proverna när jag ändå är där. Jag inte få mer än nej. 

Alla nattugglor





Ska göra ett förök till att somna in i drömmarnas värld och
hoppas att min dröm i natt blir trevligare än den jag hade i går.
Eller så låter jag bli att drömma och ägnar mig åt att sova.
Låter som en bra idé :D

På eftermiddagen kommer Anette (vårfodermatte) och hämtar Stina. Hon ska vara där i 2 nätter innan Tira åker hem. Hon är ju som bekant väldigt rädd och ängslig av sig våran lilla dam. Så vi bestämde att Stina skulle vara där några dagar när Tira ändå var där så hon hade någon trygghet.

Visserligen håller hon på att bli lite mer social när vi träffar hemska människor/hundar som hon inte känner.  Men träning kan det aldrig bli för mycket av. Och hon ska ju bo hos Anette i 2 månader snart. Går bara och väntar på att hon ska börja löpa vilken dag/vecka som helst nu. Då blir det parning på henne.

Jag är inte ett dugg orolig för hur det kommer att gå där borta för Stina på Ängsholmen. För jag vet att hon tyr sig till Anette om jag inte är där. Som om hon hade nåt val. ;) Och jag vet att vi gör det här för hennes bästa. Men det kommer att blir tyst och stilla i huset. Och vad ska jag göra. Vem ska jag nu prata med. Så det blir bra träning för mig med.

Här hemma är det husses hund när han inte jobbar. Får se om Ola får hela knät fullt med Stina. Blir kanske lite konkurens där mellan Stina och Ronja som också gillar sin husse.

Men bara spärren släpper på henne och hon inser att hon inte kommer att bli uppäten så tror jag att hon kommer tycka det är roligt. För det finns en hel del hundar där att leka med. Vad kan vara bättre än det.

Sitter vid datorn för andra gången i natt. :S Somnade av och sov en timme till halv 12. Sen var det bara att resa sig och upp och röra på sig. Stoppa i piller och vänta ett tag. Gick och la mig igen vid 2 tiden, somnade vid halv 3. Och halleluja, jag fick sova en halvtimme. :) Halv 4 klev jag gav jag upp och steg ur sängen igen.

Så nu sitter jag här och äter en macka. Hungrig blir man av att vara vaken. Trött blir man av att vara vaken. Men kan man sova för det då. Näpp! ;(

Men jag har målat staket hela helgen. Eller i all fall dagarna två. Men det har gått så bra. Kroppen har bara smågnällt så jag har passat på när den är snäll och vädret har varit perfekt för att måla. Funderar om jag har haft ”hjälp” med att få något gjort ute på gården.  Men NU straffar det sig.

Det är ljust ute och jag hör hur ugglan hoar. Och den enda fördelen med att jag är vaken så mycket på natten är att jag får se mitt fina vindspel med lampan som ändrar sig i färg. Alltid något positivt. :D Fast jag har ju hellre sovit. Ibland önskar jag att jag hade nån sömntablett att ta. I alla fall när det är så här. :tired:

Var upp på vinden och plockade ner tjejernas barbiedockor med tillbehöver. Elin beklagade sig en gång att det var så tråkigt hos mormor. Och nu när hon fyllde år så önskade hon sig bara barbiedockor och massor med saker till. Kom då på att hon har vuxit ur dom leksaker jag har nere nu. Och herre gud vad Barbie saker det fans. Fick det till 13 dockor, massor med kläder. Och massor med tillbehöver som frisörstol, hårtork, badkar med allt som hör till det. Och en andra massa saker. Så nu har hon att göra när hon är här. Tvättade upp alla kläder och diskade av alla saker. Det har trots allt legat i ca 15 år. En docka fick jag kasta för det fattades en arm. Men det märks nog inte i den samlingen. Mycket är dubbletter eftersom tjejerna har haft lika saker. Men det gör inget. När Tilde är här så behöver dom inte bli osams om vem som ska ha vad.

Snart är det dags för Imme att kliva upp och göra sig redo att gå till jobbet. Undra om jag hinner somna innan dess. Just nu känns det inte så. Så nu kommer jag att slå av mobilen. Och är det så att nån håller på att dö är det ok att ringa. Annars finns det nog inget akut som måste avhandlas med mig förrän på eftermiddagen. För jag hoppas på att somna nån gång… om jag har tur…

Annars är risken stor att jag blir grinig och kan bli förbannad och råka säga något olämpligt… igen.  :O

Gårdagen bestod i arbete. Imme satte upp nya vindskivor på garaget och fixar till den sista lilla målningen. Äntligen ska tilläggas. Vi har under hur många år som helst sagt att det måste göras. Men som alla andra år så kommer sommaren Och så är det vinter igen :S Så nu är garaget färdigt. Till huset måste vi hyra en skylift. Men brädorna är i alla fall målade så det är bara att såga och skruva upp :)

                                          


Å jag håller på att snygga till staketet. Skulle oxå ha behövts göra för ungefär 100 år sen. Men i år blir det gjort. Tänkte fortsätta idag och trotsa mig själv. Men får se om vädret gör det jobbet åt. Att vila menar jag. För just nu regnar det :mad:


                                 


Sen fick vi inte glömma Stina som med STORA BOKTÄVER tala om för oss att vi vore mycket roligare om vi sparkade boll med henne. Ett tag var jag rädd att bollen skulle hamna i färghinken med ett stort splatsch. Med det gick riktigt bra att måla och leka med bollen samtidigt, man är ju kvinna. ;) Och det tack vare att Stina kommer tillbaka med bollen så man behöver inte springa och jaga den. Så jag satt där och målade och sen kom det en boll som jag sparkade iväg. Nytta med nöje.

Men Imme var snäll och tog sig lite tid med henne. Hon skulle kunna springa efter den där bollen hela dagarna. Längtar till Tira kommer hem så dom kan roa varandra. Och sen bara lilla Kira växt till sig så blir det nog en himla fart på gården. :D

Och mitt i allt målande så bytte vi om och for över till Elin och firade hennes 4 års dag. Men tyvärr så var den lilla damen inte samarbetsvillig att ställa upp på nåt kort. Men god tårta och fina presenter fick hon. Åren har gått så fort så det är svårt att fatta att hon ny är så stor. Om två år så börjar hon lekis, sen blir det skolan och så sitter man här och är gammelmormor innan man själv har hunnit fylla 50 ;)

                                                         

Får se vad Imme kommer att göra idag. En begynnande förkylning började visa sig hos honom igår. Och det var INTE populärt kan jag säga. Men sånt rår man inte över. Hoppas att han inte har feber i alla fall. Men det kanske blir soffhäng för honom. Och fortsätter det regna så gör jag honom sällskap :)

Sitter här med ett blankt papper. Jag har ingen större lust att gå och lägga mig. Vill inte somna och sova nån timme för att sen vara vaken halva natten. :S Så jag försöker att hålla mig uppe en stund till fast jag är så trött. Ibland kan sängen vara ens bästa vän men ibland kan den vara ens värsta ovän med. Hade en sån period i vintras när jag inte ville gå och sova fast ögonen höll på att trilla ur skallen på mig av trötthet.

Jag känner hur skrivklådan börjar dra i mig igen. Och jag har ju börjat på bok 2 om Markus. Jag har tagit fram den några gånger, senast för en stund sen och velat skriva. Men det kommer inget. Det är inte dags än tydligen. Jag skulle nog bara börja för att veta att det kommer en fortsättning. Men det är någon/något som lockar mig att forma bokstäver till ord. Men som sagt, det kommer inget.

Provade i alla fall den nya medicinen idag och det verkar som att kroppen accepterar den. Men inte hjälpte den helt heller. Men Dr så att jag skulle prova med en tablett för att se om jag tålde den och kunde öka till två om så behövdes. Får se hur jag gör. Börjar känna mig som ett levande apotek. Men jag har inte så stort val egentligen om jag vill ha nån form av lindring.

Idag har jag varit väldigt rastlös i alla fall. Började på förmiddagen att tvätta av all den vita färgen på altanen. Och jäkla vad rent det blev. Men har inte gjort färdigt. Kroppen sa ifrån. Det är jobbigt när det mentala och det fysiska inte vill samarbeta. Kanske fortsätter i morgon. Imme är ledig så vi kan hjälpas åt. Men först ska vi ha Elin hos oss en stund på förmiddagen. Och så lär vi väl iväg och helghandla lite. Vardagliga saker som får dagarna att passera utan att man märker det.

Men måste säga att efter mitt förra inlägg så har det nu lagt sig ett lugn inom mig. Känner att jag fått ur mig tankar som setat därinne och bara snurrat runt och ställt till en massa onödigt tankebabbel. Tänk vad lite kan gör mycket. Att få ur sig det som finns därinne på ett eller annat sätt är nyttigt och borde göras oftare. För alla människor. Sen om jag blev förstådd eller inte det vet jag inte. Men summan av hela det inlägget är att vi alla behöver möta människor där dom står på deras nivå och på deras villkor. Även om det inte stämmer överens med vad jag tycker. Att komma med råd är en annan sak. Men att säga och göra saker utan att tänka på vad konsekvensen blir för den som tar emot det är viktigt. Visst kan det komma grodor ur allas munnar. Även min. Ingen är perfekt. Men man kanske behöver stanna upp en stund innan man agerar med ord och handling och tänka efter.

Att leva tillsammans eller bredvid någon som har en kronisk sjukdom är inte nå lättare än att vara den som har en kronisk sjukdom. Därför är det viktigt att kommunikationen fungerar. Det är lika viktigt för mig att få veta hur min sjukdom påverkar dig som det är för dig att veta hur min sjukdom påverkar mig. Så ärlighet är grundpelaren i en relation och ännu viktigare i en relation där det finns hinder som man inte kan påverka. Men tyvärr måste jag säga så när jag är ärlig så finns det en del som tar det som personlig kritik och blir sårade och det gör att det är jag som blir boven som är elak. Och för att slippa det så skiter jag i att prata.

Tänkt om det istället för att tas emot som negativ kritik kunde tas emot som något positivt. Att se det som ett utmärkt sätt att förändra sig till det bättre. Att bli en bättre människa. Att våga säga tills sig själv: oj är jag så klantig och har jag ett sånt negativt sätt. Det är i alla fall så jag försöker göra med det negativa som kommer till mig. För ingen av oss är perfekta och alla kan vi bli bättre människor inom alla områden av livet. För så länge jag inte är medveten om hur jag är och agerar så kan jag heller inte förändra mig. Så jag välkomnar all konstruktiv kritik som kommer till mig. Jag önskar att fler kunde göra samma sak. Ta lärdom och förändra sig. Men det kan vara svårt om man inte vill acceptera att man inte är perfekt.

Tredje natten som jag somnar av och sover en timme, vaknar och sen är det kört. Tankarna mal i huvudet och går runt, runt som en karusell. Vilket gör att det är svårt att slappna av och somna om. Människor i min närhet verkar ha svårt att förstå. Vilket jag kan förstå men ändå inte, då jag tycker att jag pratar ganska öppet om mitt mående. Saker sägs och görs som gör mig arg. Förut skulle det ha gjort mig ledsen men nu gör det mig faktiskt arg. Arg för att tanken visserligen är god men det som sägs och görs utgår från deras perspektiv och inte i hänsyn till mig eller från mitt perspektiv.

Jag tänker skriva direkt från hjärtat utan censur.  Och min intention är INTE att jag på något sätt vill framhålla att det är mer synd om mig eller att jag mår mer dåligt än någon annan. För så är det inte. Jag beskriver bara mitt liv ur mitt perspektiv. Vill förklara mina tankar och känslor. Men det som gör mig ledsen och arg är att det känns som att jag jämförs med andra som har ungefär samma problematik som jag. Bara för att man har snarlik värkproblematik så går det inte att jämföra. För smärta är en känsla och en känsla är personlig och uppfattas olika av varje person.

Jag har min fibromyalgi som är en sjukdom som i första hand ger muskelsmärta. Har kopierat texten nedan från en sida som beskriver själva symtomen. (för att bespara mig en massa skrivande)

Huvudsymptomen vid fibromyalgi är en ständig muskelsmärta i vila - kronisk smärta - samt en onormal trötthet. Intensiv och långvarig smärta är en stressfaktor och stressrelaterade symptom som t.ex. huvudvärk och magbesvär är därför vanliga hos patienter med fibromyalgi. Smärtan påverkar även sömnen och dålig sömn leder till ännu mer smärta och ännu mer stress, vilket i sin tur ger ytterligare försämrad sömn. Slutresultatet blir en onormal trötthet. Muskelsmärtan påverkar motoriken och gör det svårt att röra kroppen obehindrat. Ofta klarar man inte av att uträtta vissa saker längre, som t.ex. att springa, gå i trapport eller lyfta tunga saker. Många med fibromyalgi lider även av stela muskler (framför allt på morgonen) och domningar och stickningar förekommer hos mer än hälften av patienterna, utan att de har någon nervskada. FMS-symtomen syns inte utanpå. Muskulaturen ser normal ut, lederna är inte deformerade och de flesta FMS-patienter rör sig obehindrat. Vid FMS brukar värken/smärtan beskrivas som molande, brännande men ofta också som stickande, skärande, huggande. Ibland hör man beskrivningar: som ”influensavärk” eller som ”någon drar en taggtråd under huden”, eller ”som besvärliga bett av ettermyror”.

Vid FMS flyttar värken ofta runt i kroppen. Den känns vanligen i hela eller större delen av kroppen, hos en del kan vara mest uttalad i den ena kroppshalvan. Värken pågår ständigt; få FMS-patienter har någon helt värkfri dag eller ens timme. Värken varierar i styrka; ofta på ett svårförutsägbart sätt. En oväntad händelse eller en psykisk påfrestning kan medföra ökad värk. Men också infektioner, liksom fysiska påfrestningar, särskilt upprepade, repetitiva rörelser, t ex skala potatis eller plocka ur en diskmaskin ökar ofta värken. Att använda händer och armar ovan axelhöjd, t ex för tandborstning eller kamning, ger mer värk. På arbetet är det särskilt vid ensidiga arbetsställningar eller repetitiva arbetsmoment t ex i snabbkassan, framför datorn eller vid ett löpande band, som värken ökar. Patienterna ger olika beskrivningar av var värken sitter. En del upplever att den sitter ytligt; de är då extremt känsliga för även en lätt beröring; de kan ha svårt att ha kläder på överkroppen och stå ut med trycket från resårband. Andra uppfattar att värken sitter i muskler eller i muskelfästen medan andra menar att smärtan går på djupet, kring eller inuti ben och brosk. En onormal stelhetskänsla, särskilt på morgnarna, är ett mycket vanligt symtom. För en del tar det timmar att komma ur sängen. Sedan brukar stelheten långsamt släppa.

Sen har jag artros i käken

Artrosen ger smärta i käken, stelhet i käkmusklerna och det kan bli svårt gapa. Det är vanligt att det hörs ett knastrande eller skrapande ljud från käkleden när den används.

Vilket ger mig ibland smärta bara i käken men också i hela ansiktet. Ni kan nog räkna ut själva hur det är att inte kunna gapa ordentlig när man äter, smärtan av att tugga etc…

Så har jag en massa allergier av olika slag som gör att mitt liv kan bli ganska komplicerat då en del av allergenerna ligger i olika mediciner, mat, färgämnen, konserveringsmedel, dofter etc…

Och så har jag nu då på senare tid fått dessa ledbesvär som INTE har med min fibro att göra. jag har levt i 20 år med fibro och kan den sjukdomen ganska bra. Och det känns för mig osannolikt att det efter så lång tid skulle dyka upp nya symtom. Och det är här det hela börjar bli irriterande, frustrerande, och en massa andra känslor som dyker upp. Och dom här ledsmärtorna visar sig och fungerar tvärtemot vad mina fibrobesvär visar sig. Ja så ni kan ju tänka er att mig liv inte är särskilt lätt att hantera ibland.

De största lederna är de som är drabbade. Höfter, knän, fotleder, handleder men även fingrar och tår. I stort sett hela ryggpelaren värker. Jag får kramper i musklerna om jag ligger för länge. Jag får sån värk i fotleder och höfter om jag går för mycket eller om jag sitter för länge så att jag ibland önskar att jag hade en rollator. Och jag menar det verkligen. Jag har verkligen sådana dagar då jag knappt tar mig fram. Ni som följer min blogg läste säkert om natten då jag trodde att jag skulle dö av smärta som kom från ryggenpelaren.

Man brukar bedöma sin smärta på en skala mellan 0 -10. En vanlig dag för mig utan smärtlindring så ligger jag på ca 7-8. Djävulsnatten låg siffran på 12 . Med smärtstillande medicin (citodon, som ska vara SÅ effektiv) hamnar jag på ca 5. Den är så effektiv så den tar bara bort udden av den värsta smärtan. Ibland har jag dagar då siffran är mindre stundvis under dagen. Det är då jag passar på att göra saker. Som i slutändan gör att jag blir liggandes och kan knappt gå framemot kvällen. Och det kan räcka med att jag tar mig en förmiddag för lite shopping i Avesta. Eller att jag påtar i trädgården. Går en längre promenad med Stina. Det behövs inte mycket för att siffran stiger rejält.

Så ja, med fibron och mina nya ledbesvär gör att jag ibland är grinig och kinkig. Att leva med så mycket smärta gör att gränsen för vad man orkar med från omgivningens ”välvilja” inte är särskilt hög. Nu har jag fått en starkare värktablett som jag ska prova i morgon (Tradolan). Vill vänta med att göra det när Imme är hemma ifall jag skulle reagera negativt på den. Och då brukar jag oftast reagera med andnöd. Så jag vill inte vara själv hemma då.

Så varför skriver jag allt det här. Jo för att i min omgivning har jag människor som har värkproblematik själv och som ändå inte verkar förstå mig, Utan jämför mig med sin egen värk. Jag negligerar inte andras värk. MEN MAN KAN INTE JÄMFÖRA att mitt är bättre eller sämre än andras. . Mitt är mitt och ditt är ditt. Den personen är ledsen själv över att inte få hjälp av sjukvården, utan att läkarna skyller dennes bekymmer på fibron fast det inte har med varandra att göra. Denne person kastar samma sak i ansiktet på mig som dennes läkare gör på vederbörande. ” jag får nog acceptera att det är fiborn som spökar” Och när jag säger ifrån och blir ledsen och arg över hur jag blir bemött så ”känner” jag hur personen blir så ledsen över att jag ”skäller” på denne. Plötsligt är det mitt fel…. Skriver ju ofta på bloggen när jag som i natt sitter upp för att jag inte kan sova. Och vad händer. Någon hade läst om att jag äntligen ska få komma till reumatologen och var så glad för min skull. Och det tackar jag för. Men jag hade skrivit att jag inte sovit nåt på natten. Så tidigt på morgonen (åtminsåne tidigt om man inte har sovit något) så får jag ett mess på mobilen som väcker mig. Hade nyss somnat. Personen ”visste inte” att jag hade mobilen bredvid mig i sängen. ( tog det för givet) Det hade jag inte heller. Den låg nere. Men jag vet inte om min mobil är annorlunda än andras. Men den ger ifrån sig en signal när det kommer ett SMS. Precis som när någon ringer. Skillnaden är att det är en signal och inte flera på raken. MEN MAN HÖR DEN.  Och lever man med mycket smärta så sover man inte särskilt djupt. Man vaknar av minsta lilla.

Två händelser som i och för sig inte är särskilt stort att hänga upp sig på kan man tycka. Men det är så här jag blir bemöt HELA TIDEN.  Och då speciellt av sjukvården. Och orkar inte med det mer. Så jag skiter fullständigt i om jag nu börjar ryta ifrån. Sen om mottagaren inte förstår så kan jag inte hjälpa det. För mig handlar det om rent jäkla bondförnuft om hur man bemöter människor vare sig dom är friska eller sjuka. När jag möter en annan människa som pratar om sitt eget mående så kan jag INTE UTGÅ FRÅN MIG SJÄLV. Jag måste lära mig att bli neutral och bemöta den andres behov på dennes nivå. För mig kan det vara en skitsak det h*n säger men som kan vara världens katastrof för just den personen. Att då ge en klapp på axeln och säga att det ordnar sig alltid kan vara lika hårt som att få ett slag på käften. Och det har jag fått många. Men vägrar nu att ta emot fler. Så det spelar ingen roll vad du än har för relation till mig, känner jag att du inte bemöter mig där jag är utan slår mig på käften för att du tror att dina råd eller vad det nu är för hurtfriska kommentarer du säger så kommer jag inte vara tyst. Jag slår tillbaka. För lever man med ständig smärta och ALDRIG får vila från den så är toleransnivån inte så hög. Förut har jag tagit emot och svalt men kommer inte att göra det längre. Så skulle jag ryta till över något du säger till mig så är det inte för att jag är arg på dig. Jag talar bara om att det du säger accepterar jag inte för det är inte min sanning. Den kanske är din. Men den har inget med mig att göra.

Och är det nu någon som tar illa vid sig och tycker att jag är orättvis och egoistiskt som reagerar som jag gör då må det var hänt. Jag måste göra det jag måste för att ”överleva” mitt liv på mitt sätt. Jag har levt mitt liv tillräckligt länge nu på andras villkor. Så att få träffa denna underbara läkare som jag träffade i måndags gav mig hopp. Det gav mig också styrka att vid mitt nästa läkarbesök jag har med min husläkare som klappade mig på axeln kommer inte att sluta på hans villkor. Det kommer att sluta på mina villkor. För det är min kropp och det är jag som lever i den.   

 Känns inte som att jag sovit något men vaknade av att Imme stoppade i öronpropparna. Så jag har nog flutit in och ut i sömnen, fram och tillbaka och sovit lite högljutt emellanåt i alla fall. Svårt att veta hur jag ska ligga på för vis. Bägge axlarna gör mig illa. Ännu har jag inte tagit av den nya medicinen. Eftersom jag är så känslig mot så många mediciner så väntar jag till på torsdag när Imme är hemma och då tar jag en tablett på morgonen. Har ingen större lust att kanske behöva åka in mitt i natten en vardag när jag kan välja att ev. behöva åka in en ledig dag under dagtid. Har jag klarat mig så länge på det jag har så går det några dagar till.

 I morgon (idag för er som läser) ska Petra och jag åka till Avesta och inhandla present till Elin som fyller 4 år på lördag. Och det enda hon önskar sig är Barbie saker av alla de slag. Men har fått lite insider tips av hennes mamma. Så det finns lite att välja på. :) Hoppas bara att natten inte blir för mycket vaken. Men det spelar ingen roll hur jag mår så SKA vi iväg. För sen är det röd dag på torsdag och fredag har Petra lovat att hjälpa Ewa att fixa tårta och annat som ska vara på kalaset då hon själv ligger förkyld med borttappad röst.

Gårdagen var endast vila som gällde. Och arg som ett bi har jag med varit. :mad: Trots det positiva som hände med mitt besök på akuten. Men blir så trött på människors välvilja som delas ut utan att tänka sig för hur den ges. Men samtidigt så förstår jag varför det blir som det blir. So no hard feelings. Det har gått över. Att jag blir arg i stället för ledsen ser jag bara som något positivt. Det betyder att jag egentligen mår ganska bra mentalt. Inbillar jag mig i alla fall.

Ska nu försöka fördriva tiden med att surfa runt lite på nätet och se vad jag kan roa mig med tills mina vita gör nån nytta. Annars så kan jag lägga patients på datorn om inte annat.

Sitter här mitt i natten. Vaknade och har nu svårt att somna om. Det har varit en jobbig dag på många sätt men ändå en bra dag. Söndagens aktiviteter straffade sig i går men det var väntat. Egentligen hade jag väl ingen ”värstingdag” men den var heller inte ok. Mentalt så var det helt jäkla åt pipsvängen. Och som vanligt så ringer Fru G när jag behöver henne. Hon måste ha nån inbyggd radar när det gäller mig. ;)  Hur som, hon peppade mig att ringa 1177 för att få åtminstone lite rådgivning om hur jag ska bära mig åt när jag nu sitter i den sits som jag sitter i. För jag kände att jag bara orkar inte mer. Orkar inte ha det så här mer. Även om jag skulle ha någon åkomma som inte går att göra nåt åt så är ovisheten värre att leva med än själva smärtan.

Och får pratar med en jättegullig sköterska som lyssnar och är ärlig om, att om jag åker ner till akuten så kan dom bara göra det akuta. Nämligen ta hand om smärtan som har just då. Och det är jag så väl medveten om. Efter mycket funderande så åker jag ner ändå. Vet egentligen inte varför. Med den erfarenhet jag har av sjukvården så kändes det ganska onödigt. Och jag räknade inte med att få någon hjälp överhuvudtaget.

Men måste säga att vi har fått en jättefin akutmottagning i Västerås nu. :) Stort och luftigt och med det nya systemet att först bli bedömd av en läkare innan man skickas vidare till ”rätt” akut avdelning verkar skitbra. För det finns en läkare där hela tiden som inte gör annat än gör en första bedömning. Så fast det var mycket folk så var väntetiden helt ok.

Och den läkaren som jag fick träffa var helt underbar. Hon förstod mig verkligen. Så hon skickade en remiss till reumatologen. ÄNTLIGEN. Hon ringde till och med speciellt till reumatologen för att höra vad dom ansåg och att för att kunna ge mig en garanti på att min remiss skulle bli mottagen och behandlad. Det blev ingen klapp på axeln med: men du som har fibro får nog inse att…

Jag blev sedd, jag blev hörd och jag blev förstådd över min situation. Fick även en starkare värktablett som jag ska prova. Tvekade som 17 men Ewa som var så snäll och följde med mig peppade mig att åtminstone prova. Kommer säkert bli lite vimsig och duven i skallen som läkaren sa att man kan bli. Men det är jag redan så tror inte det blir nån skillnad. ;)

Men nu har de släppt mycket spänning och stress. Tårarna rinner men nu är det mer av lättnad än av frustration.  Vågar fortfarande inte förvänta mig något men en specialist har mer kunskap än en allmänläkare. Så jag ska försöka vara neutral i mina tankar och känslor och fokusera på att nu kommer jag att få hjälp. Hoppas bara att väntetiden inte är allt för lång. Men har jag nu gått så länge så står jag nog ut ett tag till nu när jag vet att jag ska få komma dit där det finns tillräckligt med kunskap.

Det är svårt att vänta på ingenting. Men lättare att vänta när man vet vad som finns där borta när väntan är över.

... klippt för första gången i år. Soldäcket blev oljat och en ytterlampa blev tillputsas med lite ny färg. Vi var ute hela dagen och grejade med lite här och lite där. Ingen som kommer att se nån wow förändring. Men sånt där smått som man själv går och småretar sig på. Några buskar fick lite mindre grenar också.

Så idag ska jag vila. Endast tvättmaskinen arbetar och det gör den så bra utan att jag lägger mig i. Tur det inte var som när mormor var ung. Då var det till att stå vid sjöng och tvätta vare sig det var sommar eller vinter. Men idag blir det nog mest ryggläge och så min vän värmedynan. Tur jag har Stina så jag kommer ut och rör lite på mig i alla fall. Fast det känns inte så himla skönt ute just nu. Blåser gör det och är allmänt molnigt. Men bara vi slipper regn så är jag glad ändå.

Men det känns skönt att kunna var ute mer. Skönt när solen värmer och jag ser fram emot en varm härlig sommar. Snart dags att sätta upp poolen och fixa med allt som hör därtill så att det hinner bli lite varmt i vattnet. Brukar ta så där 2-3 veckor innan det blir badvarmt, beroende på vädret ute. Halva maj har redan gått och om 6 veckor har gubben semester.

I denna ljuva sommartid
 gå ut, min själ, och gläd dig vid
 den store Gudens gåvor.
 Se, hur i prydning jorden står,
 Se, hur för dig och mig hon får
 Så underbara håvor.

Sitter uppe och det är midnatt. Kan inte sova av värken som sitter som en kniv i ryggen. Skull ha varit på kalas idag då mina systerdöttrar slagit ihop sina födelsedagar och firar samma dag idag. Men orken fanns inte. Lyckades somna av i soffan runt 5 tiden. Skitbra tid att sova på. När klockan var 21 var jag fortfarande som en zombie och gick och la mig. Svårt att somna ändå men så har grannen 18 års fest och det är ett jäkla liv. Visserligen var han så snäll så han delade ut lappar i mitten av veckan och ”varnade” grannarna och bad om överseende. Men man orkar inte med hur mycket jäkla skrik och musik som helst. Kom då på mitt lilla knep som jag kom på förra sommaren. Bakom vårt hus har vi en lekpark där det brukar samlas ungdomar sent om nätterna. Och det går inte att prata i normal ton utan det ska skrikas och gapskrattas så ALLA hör hur roligt dom har. Och vi har sovrummet åt det hållet. Sommar = öppen balkongdörr. Så jag tänkte dela med mig av mitt enkla knep för att få lite lugn och ro när jag ändå sitter här. Och det kan inte vara slumpen som gör att det blir tyst eftersom det har funka VARJE gång.

I somras så drog jag helt enkelt ner det universella vita ljuset över dom som satt där. Och vips så tog det inte lång tid innan dom gick därifrån. Kanske 10 min, en kvart. Hur som, så är det bara att föreställa sig att ni ser ett vitt sken/ljus som kommer uppifrån och sprider sig över det ni vill ge energin till det är både healing och påfyllning av energi till dom som tar emot den.

Och det jag ska beskriva nu som jag gjorde med grannens hus kan ni använda er på er själva, på hus eller djur eller vad det nu än är ni vill rena och fylla på.

Jag föreställer mig att det kommer en stor tjock ”dammsugarslang” ner från universum och med den så ”dammsuger” jag bort alla negativa och skadliga energier samt alla osaliga andar. När jag suger så tänker jag : jag renar nu huset/mig själv/min hund (eller vad det nu är nu vill rena) från alla negativa och skadliga energier samt alla osaliga andra. Och jag ber ATT ALLT SKER FÖR ALLA INBLANDADES HÖGSTA BÄSTA. Då överlåter man till universum att styra vad som ska ske och egot behöver inte lägga sig i. Sen är det bara att fara med dammsugaren i alla skrymslen och vrår i huset tills man känner att det är klart. Då försluter jag ”munstycket” och såter slangen fara upp igen. Sen drar jag ner det vita ljuset och fyller hela huset med det. In i alla rum och små ställen. Det gör inget om ni inte vet hur planlösningen ser ut. På nåt sätt så ”vet” man det när man håller på. När jag känner att huset är fullt låter jag det expandera och fortsätta utanför huset ut till tomtgränsen. När klockan var strax efter 10 så var det tyst hos grannen. Jippi säger jag bara. Gör du det här på dig själv så brukar jag först sätta slangmunstycket på hjässan och först rena mitt inre. Sen drar jag upp den lite och fortätter att rena min aura. När det är färdigt så drar jag ner ljuset och fyller hela mitt inre och sen får ljuset fortsätta utanför min kropp. Och hur länge man ska rena och fylla på det känner man. Kanske inte i början men med lite träning så går det fort att göra och man vet när man är klar. Ingen kunde cykla första gången vi satte oss på cykeln. Så det är träning här som gäller som med allt annat i livet.

Det här brukar jag göra lite då och då med mitt eget hus och för att vara på den säkra sidan så sätter jag ett högt ”staket” av spegelglas runt tomtgränsen med speglarna utåt. Det gör att allt som passerar får tillbaka det som dom sänder ut. Så dom som är negativa får tillbaka sin egna griniga energi och passerar fort. För den vill dom inte ha. Och spegeln gör att de med ljusa fina energier dras till mig för dom vill ha mer av den energin. Metoden med spegeln är också effektiv att gör på sig själv för att skydda sig mot andra. Då drar man ner en cylinder gjord av speglar med spegeln utåt, över sig så att man får ett skydd mot negativitet och får positiva energier riktade mot sig. Och det funkar varje gång. Det finns det många som kan intyga. Så det är helt klart att prova.  

Ja ett enkelt tips på hur man kan rena, hela, skydda sig och fylla på sig själv med energi. Hoppas någon får nytta av det.

...med efterdyningar av gårdagen. Var ju helt ensam då Stina var hos Ewa hela dagen. Det var jätteskönt att bara tänka på mig själv. Men blev faktiskt lite rastlös. Ingen tid att passa, ingen som ville ha mat, ingens om behövde ut å pinka. MEN jag behövde verkligen en ensam dag. Och Stina behöver träna på att vara tillsammans med andra. Och det hade gått över förväntan bra.

Och helt plötsligt så är jag så förvirrad igen när det gäller kroppen. Tror att jag är inne på rätt spår och så händer det saker som gör att inget stämmer. Men det stämmer med annat. Hittade en hel del information i går som skakade om hela mig. När ska det ta slut. När ska jag få svar.

Hur som så har jag sovit hela natten. Men för säkerhetskull så ställde jag kryckorna bredvid sängen i fall att. Men dom står kvar där orörda. Det tackar jag för. Imme vill att vi ska flytta ner sovrummet igen. Men det vägrar jag. Vill inte. Jag vet att det är av omtänksamhet för min skull. Men den dagen, då har jag låtit smärtan besegra mig och det får nog dröja ett tag till innan jag är där. Jag kan vara envis, så envis så jag straffar mig själv. Men än är det jag som styr den här skutan och tänker göra det ett tag till.

Ja, jag vet att jag är jättefånig och dum i skallen. Men ni som röker fattar säkert…

Lyckades somna av efter att medicinen gjort verkan. Vaknade tidigt i morse och kände att det släppt skapligt bra. Men inte helt. Fan, fan, fan vad trött jag blir….

Som tur är så kommer Ewa hit snart och ska ”låna” Stina hela dagen. Så jag kommer att vara helt själv. Hade väl tänkt passa på att greja lite nu när jag inte har någon hund att ta hänsyn till. Men nu kan jag passa på att bara vila utan att få dåligt samvete över att hon inte blir stimulerad på hundars vis. Så inget ont som inte har nåt gott med sig.

Får se hur dagen utvecklar sig. Har ännu inte stoppat i mig dagens första dos. Drar ut på det så länge jag kan eftersom jag inte vet hur det blir. Känner att jag stelnar till nu när jag sitter här vid datorn. Säger bara JÄVLA SKITKROPP JAG LYCKASE SKAFFA MIG